Jag hade egentligen skrivit nånting helt annat till hemsidan men efter den fruktansvärda katastrof som drabbat vårt grannland Norge så måste vi ta det därifrån. En välartad, välartikulerad och belevad ung man spränger en stor bomb i centrala Oslo som en slags undanmanöver, själv tar han sig till en ö där ett stort antal politiskt aktiva unga människor befinner sig. Urskillningslöst och skoningslöst skjuter han sedan ner ett sjuttiotal människor. Och allt detta för att ”bevisa” för Norge och grannländerna att vi inte ska ta emot människor med annan tro och bakgrund än oss. Att islam håller på att ta över Europa. Det är ett obeskrivligt grymt verk av en till synes helt vanlig medmänniska. Han har lyckats i sitt uppsåt att föra fram frågorna på bordet. Han kommer inte lyckas i sak. Nu om nånsin sluter Nordens folk sig samman i massiva demonstrationer mot våld och mot främlingsfientlighet. Han hade räknat med att bli skjuten på väg till rätten. Vi är större än så. Vi låter rättvisan och demokratin tala.
Vår föreställning DOM HAR JU ALLT behandlar en likartad händelse. Inte lika stor och omfattande som i Oslo men med samma tragiska utgång för de drabbade och deras närstående. Vi har i vårt arbete försökt förstå den här människans tankar och handlingar. Vi har pratat med vårdare och brukare inom psykiatrin, terapeuter på Barntraumenheten och andra som jobbar inom detta område. Allt för att ge en så sann bild vi kan av den här personen som vi ska porträttera. Det som slår mig hårt som en knytnäve i ansiktet är om Oslo-dådet hade kunnat förhindras om bara någon hade brytt sig? Om någon pratat med Anders Behring Breidvik, lyssnat och argumenterat. Ingen verkar ha gjort det. Därför dog ca 80 människor. Alla de vi talat med betonar vikten av samtal, att någon bryr sig, att någon lyssnar. Vår huvudperson hade inte heller någon att prata med och därför går det som det går men vår huvudperson och vår berättelse är fiktiv. Tyvärr överträffar verkligheten dikten, som så ofta.
Vårt arbete har fått en ännu större verklighetsförankring i och med det som skett och vi måste dra vårt strå till stacken. Därför kommer varje föreställning att åtföljas av ett eftersamtal där vi diskuterar föreställningen och de frågor den ställer: – Vad hade hänt om jag varit med om samma sak som huvudpersonen? Hur hade mitt liv sett ut? Är hans agerande förståeligt? Är det försvarbart? Vi har våra egna svar men vi vill med denna pjäs få publiken att stanna upp, reflektera och själva besvara dessa frågor. Kanske går det också att förstå Anders Behring Breivik? Vi kan förstå och förklara men inte försvara onda handlingar.
Arbetet med denna pjäs tillägnas alla de som fallit offer för liknande händelser. Låt oss gemensamt arbeta för att det sker mer och mer sällan genom att vara bättre medmänniskor. Stå upp för dina tankar och säg ifrån när du känner att oförrätter sker, när folk talar nedsättande om andra. Hjälp de som har det svårt, om så bara med en enkel fråga: – Behöver du hjälp?
Martin Johansson, regissör
